*

Stugan är spartansk, samtidigt som den är modern. Det finns en mulltoa som luktar just mull. Det finns en källa där man hämtar vatten. Det vattnet som leds in i huset är från bäcken, smältvatten. Man eldar i vedspis och karmin. Samtidigt finns det nyinköpt platt-tv, dvd-spelare och parabolantenn. Här finns en laptop med mobilt bredband där jag sitter just nu.

Det är något konstigt som faller över en när man är i stugan. Den där känslan som infaller sig när man har ett fjäll runt husknuten. Ett fjäll vars knös man når på ca 40 min och vars topp man når på ca 60min. Man blickar ut från toppen och man är ensam, eller man inser att man är ensam. Egentligen samma sorts ensam som man är i stan. Fast i stan ser man den inte så tydligt. Där är det en massa människor i vägen.

Guldkornen från PL var att jag lyckade få ett Hardcore Superstar plektrum plus att jag stod längst fram<3 Att jag träffade hela Crashdiet i publiken på Michael Monroe. Var lite småberusad så svamla mest med dom, men fick bilder (på mobilkameran för att min kamera bestämde sig för att lägga av, bajs) då hade redan Eric dragit när vi insåg att jag kunde använda mobilkameran. Dom är ett schysst gäng killar tbh. Simon sa att han kände igen mig och vi träffades faktiskt på Swedenrock när holländarna o australiensaren (han avgudar crashdiet) skulle fram o hälsa efter Cinderella. Så dom verkar jäkligt down-to-earth och bryr sig om fans, eller så har dom inte så många fans, hähä :P Synd att man var rätt så jäkla äcklig dock när man träffa dom så bilderna blev som dom blev. Bilderna kommer senare för jag har inte kabeln till mobilen i stugan.

Citaten som är värda att nämnas:

Michael Monroe klättrar upp i ljus/ljud tornet och utropar högst upp: ”We all gonna die so might just aswell stay high!”

Gabbe förklarar/översätter: ”Seize the day. Carpe diem. Fånga dagen.”
Dave (är australiensare (också), kan inte svenska så fantastiskt bra): ”Fågel dagen?” (på bruten svensk/engelska)
Detta ledde till många sjuka fågelassociationer och budskap som spreds ”Fågeldagen!”

Dave missuppfattar igen:

X: ”Förlåt”

Dave: ”Vadå för låt?”

Att Dregen var gästartist hos Imperial State Electric är väl inte fyskam heller :)

Som ni vet om är jag verkligen inte renodlad rock. Skulle beskriva mig kanske lite som en smältdegel, all skit åker i, men ibland går det inte att smälta, oavsett hur mycket man höjer värmen. Eller vad var det för jäkla liknelse egentligen?

Iaf det banden som åkte ner under PL var (utan någon form av inbördes ordning):

Hardcore Superstar – var bäst : ) sjukt bra live, längst fram och öste!

Robyn – underbar stämning och dans

Jay-Z – älskar att dansa till hiphop, galet mycket folk

Imperial State Electric – Dregen var överrasknings artist, shit galen bra överraskning!

National teaterns rockorkester - sjunga med vänligt och härlig stämning.

Michael Monroe – publiken seg o liten, men Michael var galen som alltid

Crashdiet – publiken galet seg (sista dagen 15:30, 29 grader varmt, inte så konstigt), var längst fram (jag rockar alltid!), fick se Simons röv och tyvärr hade dom lite teknikstrul,

Europe – NOSTALGI :D

Familjen – hoppades att dom skulle spela snurrar i min skalle innan jag gick till Europe, var rätt kässt det jag såg

Hoffmaestro – överraskande roligt!

John Pogerty – Klassiskt och trevligt, var helt slut så satt bara o lyssna

Meshuggah – Hårt och bra, lyssnade på dom mycket när jag var 16-17, så blev lite nostalgi ändå!

Khoma – ren kärlek, dom är så jäkla bra, började med rätt liten publik, ballt att se hur fler slöt upp. Came home är kärlek.

Julian Casablanca – skön snubbe, skön konsert, trots regnet

The Hives – eller The Hiv, halva belysningen funkade inte, såg någon låt och gick vidare… minns inte vad jag titta på istället, dom är bra men aldrig riktigt fastnat på mig

The Ark – var dans och sjunga med vänligt, Ola hade helt klart bäst scen snack.

Band jag är mest arg att jag missade:

Alice in Chains

Them crooked Vultures

Kim Wilde

På det hela taget nice!

Ja vad ska man skriva för att detta inte ska bli ett bisarrt långt inlägg som ingen orkar läsa?Tror jag kanske delar upp det lite, detta får bli själva festen/campingen delen, kanske.

På det hela taget kände jag mig ganska gammal, var rätt många unga så att säga….minisar. Och allmänt så lyckades jag aldrig bli ordentligt full, hmm, kanske första kvällen då jag hamnade i en ganska random mans tält, han var iaf inte lammkött men inte direkt min typ… Iaf jag insåg varför man inte ligger på festival – det var allmänt jättedåligt. Något minitält + luftmadras + skapligt full = sämst. Nej random hångel går väl an men tack vet jag krogragg och säng! Eller kanske större tält med liggunderlag istället och inte riktigt sånt fylleslag?

Dom andra kvällarna höll jag mig rätt bra i skinnet. Lyckades aldrig bli riktigt full, nästa år blir det mer starksprit. Dagarna var asvarma så jag och Charlotte drog med duschdraperi, silvertejp, kvastskaff från Rusta och byggde ett solskydd. Jag var värsta McGyver under festivalen, öppnade även konservburk med sax.Var fortfarande störtvarmt. Man kom inte undan värmen vilket gjorde en lat och missade massa band. Helvete. Det är en annan deal och missa för att man festar och har kul, men för att man är sliten, varm och trött… inte ok.

Annars var det som på det flesta festivaler. Gå runt i camp, förlora sin värdighet och vara glad J

Kommer även lite Dave citat senare o andra fina citat. Haha. Och diverse händelser från festival området.

Tack, Camp Omoralisk -2010! (bestod av):

Gabbe:

Charlotte:

Dave:

Åsa (den vackra bilringen bjuder jag på :P):

Och en vacker drös med småtöser som kom med för dom satte sina tält hos oss: Rebecca, Louise, Freja, Lisa o lite annat löst folk som tillkom :)