*

Where do I belong?

Sitter och har ångest inför framtiden. Jag har ingen klar framtidsvision. Vad vill jag med mitt liv? Vad har jag för drömmar? Eller har jag helt enkelt gett upp det här med drömmar? Har jag gett upp det till fördel för arbetsmarknadsstatistik, pengar och att man inte ska tro att man är nåt extra? Att jag borde satsa på ett vanligt tryggt jobb i det lilla landet lagom. 

Borde jag göra som så många andra kvinnor i min generation bli ung mamma och lita på att en man ska försörja mig? Jag kan ju bli bekväm nog att bara sitta hemma, ha på mig förkläde, laga mat, städa, göda ungarna, blogga om mitt nya spännande muffinsrecept och hur otroligt svårt och ärofullt det är att vara ung mamma. Hylla moderskapet - kläm ut fler ungar när du ändå är i farten. Borde jag ha dom här tapeterna i barnkammaren?

Visa hur stark du är med din runda mage när du tränger dig på bussen med din enorma barnvagn. "Oj kan hon ta hand om barn den där? Hon är ju bara en flicksnärt. Jag beundrar hennes mod!" Verkligen imponerande - du glömde kondomen.

Inte satsa på karriär. Nöja mig med hemmafriden. Vadå? Jag är ju en bra mamma nu, det är ju allt som krävs! 

Nej vad i helvete ska jag göra med mitt liv? Hittills har inget av det som presenterats verkat helt rätt. Kommer någonting någonsin verka helt rätt? Måste jag själv söka bredare, djupare och mera för att hitta nåt som verkar rätt för mig? Eller ska jag bara kasta mig ut i nåt och se hur vingarna bär mig? 

Fuck. Jag hatar söndagar.

det är exakt likadant för mig just nu.. sjukt jobbigt! :/

Det är svårt att veta vad man vill med sitt liv ibland, det är bara hänga i och försöka göra det som man vill samtidigt som man jobbar med nått bra eller tillsvidare jobb.

Känner igen mig, var likadan igår. På så kass humör att jag inte ens kunde blogga om det för jag hade nog förpestat allas liv om de läst det.



Men hey, bättre idag. Du får gärna följa med mig och testa dina vingar, jag tänker ryyyyyyyyymma :D

Bra skrivet! Jag käner igen mig riktigt mycket i det du skriver framtiden är så svår att se och speciellt i dagens Sverige.

Men det enda som finns som tröst är egentligen att allt löser sig tillslut! :)