*

Idag har jag gråtit, svurit, blivit blöt om kläderna, fått blött tidningspapper som fastnat på mina knän och tår, kastats mellan förtvivlan och glädje. Vad har jag gjort? Tvättat väggar... har taket kvar som hånfullt skrattar åt mig. Jag förstår helt plötsligt varför jag aldrig fick bra betyg i träslöjden, skeva skåp och ingen aning om hur man går till väga när man målar. Springer hela tiden förtvivlat in till mamma:

"ÅHHH! Jag har ingen aning om vad jag gör!"
"Men kör på du gör ju rätt."
"Nää... vadå, hur kommer det funka med spaklet."
"Du kommer stryka på tunt sen efter du har slipat skarvarna, läs på den här hemsidan."
"Men vadå tunt, jag vet ju inte ens vad tjockt är, åhh! Hjälp!"
"Du är stor nu, du får fixa det själv, tvätta väggarna och taket först så löser det sig."


Jag är inte alls så övertygad.  Funderar på att anlita någon. Eller nästa gång något ska målas/renoveras, då jäklar får det bli billig polsk arbetskraft eller nåt!